En söndag av förväntan
Marius visar att solen äntligen lyser också hos oss
Idag har vi ett något otippat program. Eller julöppningen på eftermiddagen är väl inte särskilt oväntad, men dagen. Jag skall hursomhelst packa vagn och ungar - på språng kommer vi förmodligen att vara hela dagen.
En fullkomlig Celine
Lördag när den är som bäst
En lugn lördag utan regn, med snälla ungar, goda vänner, kaffe och dajmkaka.
Lördag förmiddag
(På grund av det fruktansvärt deprimerande vädret har jag plockat fram ljusstakarna, dock täcks jag inte tända dem ännu på några dagar...)
En tuff vecka väntar
Den ena korven lider fortfarande av sviterna efter sitt blåöga och den andra stoltserar med sin dubbelhaka
Från och med imorgon bitti skall jag de nio nästföljande dygnen dra hela baletten hemma totalt ensam. Fadern sticker åter norrut i jakt på snö och jag må denna gång tycka att det är skönt att inte följa med. Däremot känner jag mig lätt (läs: mycket) handikappad över att vara utan bil i nio dagar. Vår busslinje haltar efter med alltför många skruttbussar med höga trappor och smala dörrar och med en syskonvagn blir ekvationen omöjlig. Dessutom är priserna skamlöst höga och jag brukar i ren protest gå. Det lär således bli kilometrar i flersiffrigt den kommande veckan.
Tipsa mig, tipsa mig
Den andra favoritbloggaren är Linn. En finlandssvensk västnylänning bosatt i Vasa. Som jag från början bara kände till genom Elin - en medstuderande i idrottsgymnasiet. Fast nu har jag ju träffat självaste Linn in real life också. Bloggar om mammaliv blandat med studier och extraknäcker som ypperlig skribent.
Vad jag söker? Bloggar med bilder. Korta inlägg. Välskrivet. Jag är inte intresserad av en massa myyyys eller hundpromenader. Jag vill läsa bloggar med klös i. Dessutom skall det vara lätt att få ett grepp om bloggen fastän man inte läst från början. Och det behöver nödvändigtvis inte vara en mammablogg.
Jag vill inte se något Jag rekommenderar min egen om ni inte har något jäkligt bra att komma med. Så kom igen och tipsa. Finner jag intressant läsning så kommer jag att tipsa vidare i ett senare inlägg.
Det faktum att ungen är ett och ett halvt
...Marius har blivit allt duktigare på att sysselsätta sig själv. Han läser böcker och tidningar, kokar mat i sina pytsor och bygger med lego. I bästa fall kan kan sitta på rumpan på ett och samma ställe i fem minuter.
...Han har fortfarande bara åtta tänder - fyra uppe och fyra nere.
...Hans ordförråd är fattigt. Ibland kan han kläcka ur sig ett mamma eller pappa. Titta är det ord som hörs tydligast och ta-ta (tack) är det ord som används flitigast. Kacka är favoritordet och det nyaste tillskottet är titt ii ("pick i" i t.ex. stövlarna).
...Däremot är han fantastiskt duktig på vad allt som har att göra med att klättra, springa, hoppa, kasta och hänga.
...Vi har tagit bort säkerhetsbågen på Tripp Trappen och han sitter numera som en stor pojke.
...Han äter allt. Och mycket. Det enda som vi har matat honom sedan ett års ålder är kvällsgröten. Resten sköter han själv. Välling har han inte druckit sedan han var tio månader gammal.
...Han skiter på pottan. Oftast. För han lägger alltid sitt braklass direkt på morgonen. I övrigt säger han inte till. Men han vet var han har sin härlighet och drar gärna ner blöjan ifall man råkar nämna ordet. Dessvärre pratar vi om "kilin" och när vi kittlas använder vi också orden killas och kill kill. Vilket då kan misstas och en snopp dras fram.
Det var väl det.
Dagens tips II
I tidsskriften Birka finns en tipsspalt med mer eller mindre nödvändiga tips. Ibland undrar jag vad folk besitter mellan öronen som ids ta sig tid att skicka in dylika upplysningar. Hur som haver - imorgon är det Marius tur att ställa sig i vaccinationskön.
Nervkittlande
Visst är han underbar, ljuvlig och fantastisk. Alltsomoftast. Men ibland skulle jag kunna slita mitt hår och och sälja honom billigt. Vår lilla älskling. Som grannen för övrigt igår igen var tvungen att fråga om det var pojke eller flicka, när han använde Celines mössa medan hans egen var på tvättning.
Det finns ett antal saker som kan få mig att bli vansinnigt irriterad på Marius och självbehärskning är nyckelordet;
#1: När ungen intar magläge i en stor pott dyngvatten och bubblar som om han inte gjort annat. Sedan sörplar han och smaskar så det står härliga till.
#2: När han sprider ut skor över hela lägenheten. Speciellt vid novemberslask. Sedan avslutar han med att tugga och slicka lite Crocs.
#3: När han använder systerns babysitter som gunga. Det är grym fjädring i den och jag är a.) rädd att hela ekipaget skall slå bakut och ungen blir en lilla hjärna fattigare, b.) han slungas framåt likt en katapult och hamnar pladask på mage, slår ut sina fåtaliga tänder och knäcker näsbenet, c.) hela babysitterskrället brakar ihop av belastning och Celine hädanefter får nöja sig med golvläge.
#4: När han entrar badrummet. Vessabyttan. Tvättfatet med efterlämnad skit som inte ryms ner genom hålen. Och sophinken med blöjorna. Say no more.
#5: När han springer i gardinerna. Gardinerna blir skrynkliga, de dras loss från klämmorna och de hänger som trasor. Gaaah. Mina fingrar klapprar allt hårdare på tangenterna av bara tanken.
Något ur mängden
Bland alla traditionella dopgåvor som Celine fick på sin dopdag, fanns denna underbara skapelse gjord av min kusin - ungarnas så kallade lillkusin, Elin sex år, med hjälp av sin mamma. Ett hett pysseltips åt den fingerfärdiga (inget för mig med andra ord).
Morning.
Klockan åtta vaknar hela familjen och medan vi andra äter frukost, sitter Celine i babysittern och mår sig.
En tidig julklapp till mig själv
Jag tappade ju som bekant bort min externa blixt till kameran under vår Lapplandsvistelse och trots ett envist letande så fann jag den inte. Jag velade fram och tillbaka om jag skulle köpa en likadan SB-400 som jag hade eller om jag skulle uppgradera mig till en 600. Men eftersom jag långt ifrån klarar av att hantera kamerans alla funktioner + att jag dessutom hittade en helt oanvänd blixt, som såldes i andra hand, för ett mycket förmånligt pris, så beslöt jag att köpa den välbekanta 400-blixten. Dessutom är den tacksamt liten och ryms med överallt. Den fanns alltså i ett annat av paketen som jag hämtade igår.
Min vanliga (o)tur
När jag såg dessa väggord hemma hos min morbrors familj, frågade jag var de var köpta. -Sinooperi, 5,90e. Perfekt tyckte jag, eftersom alla de väggord jag tidigare sett har varit förbannat dyra och dessa lättflyttade ord skulle passa perfekt på våra kala betongväggar.
Jag spatserade iväg till stadens Sinooperi och efter att tafatt letat en stund i butikens hyllor, frågade jag en expedit. -Jaa, imorgon väntas faktiskt leveransen av väggorden. Yes, tänkte jag och rusade dit nästa dag igen. Sedan fick jag samma svar de fem påföljande dagarna. Och sen for vi till Lappland.
Idag lomade jag iväg till Sinooperi igen. Jag frågade om väggorden, som jag efterfrågat ett stort antal gånger tidigare, ännu hade kommit. -Javisst, svarade expediten glättigt. Men de såldes slut direkt. Helvete för andra gången idag.
Så, om någon mot förmodan skulle veta något om dessa väggord eller annars skulle kunna tipsa om budgetvarianter tar jag tacksamt emot förslag. Dessa är nämligen också slutsålda på nätet.
Helvete!
Vi kikar i julklappssäcken
Paketet som bland annat innehöll denna picknickkorg beställde jag härifrån och jag kan slå ett slag för billig frakt till Finland - oberoende hur stort paketet här.
Vi hade ett x antal postaviseringar som väntade på upphämtning när vi stegade innanför dörren igår eftermiddag. Glad i hågen hoppade jag i bilen och for på paketrunda och trots att jag visste vad paketen innehöll så var det ändå lite småspännande att öppna upp dem senare.
Marius har på senare tid börjat intressera sig för låtsaslekar och han kokar mer än gärna mat med kopp och slev, en tv-dosa fungerar ypperligt som fordon och handen flyger i luften likt ett stridsflygplan. Jultomten kommer således att ge honom en picknickkorg, fylld till brädden med godsaker i tyg, om en dryg månad, och innehållet var så välgjort och så förtjusande sött att jag själv gott och väl skulle kunna duka till picknick på vardagsrumsgolvet. Jag tror förvisso att vi ändå kommer att få nog av smörgåsarna, mockarutorna, vattenmelonen, kycklingklubborna och-vad-allt-korgen-nu-innehöll, eftersom halva leken är att bjuda närvarande människor, och då skall det smackas, njutas och mmmmm:as för att visa ungen att man är tillfredsställd.
